Människoexploatering – Högsta domstolen

Bakgrund:

Ett gift par från och universitetsutbildade i Bangladesh flyttade till Sverige 2018. Kvinnan (FZ) hade blivit antagen till en utbildning på Linköpings universitet och planen var att hennes man (IA) inledningsvis skulle arbeta för att sedan själv vidareutbilda sig. De hade vissa svårigheter med att ordna en bostad och arbete. En restaurangägare (MK) erbjöd dem att bo i ett av rummen ovan för hans restaurang. Ett par dagar efter inflyttningen kom paret och MK överens om att paret skulle arbeta i restaurangen i utbyte mot kost, logi och 100 kronor i timmen. Mannen arbetade sedan 482 timmar under en sexveckorsperiod medan kvinnan arbetade mer normala arbetstider under två veckor. Ingen lön utgick till FZ eller IA. Tingsrätten hade funnit MK skyldig till att ha vilselett paret och utnyttjat deras svåra situation för att få dem att jobba under uppenbart orimliga arbetsvillkor.

‍

Yrkanden:

Riksåklagaren yrkade i Högstadomstolen (HD) att MK skulle dömas för människoexploatering eller, i andra hand, bedrägeri till fängelse. Riksåklagaren ansåg att MK genom sitt agerande uppfyllt rekvisiten för människoexploatering, dvs att han genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri. Paret har även hävdat att MK har hotat med att få dem utvisade när paret försökt begära ut sin lön. Detta har dock inte kunnat visas att MKs agerande utgjort ett olaga hot.

‍

Motsatsvis yrkade MK på att han helt skulle frikännas från ansvar från anklagelserna om bedrägeri och människoexploatering.

‍

Rättsfråga:

Rättsfrågan i målet var om omständigheterna i målet räckte för att kunna tillämpa bestämmelsen om människoexploatering.

‍

Domskäl och dom:

HD fann att restaurangägaren genom vilseledande och utnyttjande av FZ och IAs situation fått dem att arbeta för honom. HD ansåg även att det var uppenbart att arbetet skett under uppenbart orimliga villkor. Med bakgrund av detta ansåg HD att restaurangägaren handlat på ett vis som träffades av bestämmelsen om människoexploatering.

‍

I HDs bedömning om situationen utgjorde människoexploatering beaktade domstolen hur restaurangägarens agerande i praktiken inneburit ett angrepp FZ och IAs frihet, frid och mänskliga värdighet. Domstolen ansåg att MK agerat för att enbart främja sin verksamhet, även om han inte uttalat några straffbara hot såg han till att upprätthålla situationen genom att indikera att han kunde få makarna utvisade.

‍

Påföljden för MKs agerande stannar vid villkorlig dom. Eftersom MK har suttit anhållen eller häktad på grund av brottet under cirka en och en halv månad, föreligger särskilda skäl att inte förena den villkorliga domen med böter. I och med att MK döms för ett brott med fängelse i straffskalan, förpliktas han därför att betala en avgift om 800kr till brottsofferfonden.

‍